Perspektiv på hälsa
Vad menar vi egentligen med hälsa?
När vi pratar om hälsa, både fysisk och psykisk, är det lätt att tro att vi menar samma sak. I praktiken kan ordet “hälsa” betyda olika saker beroende på vilket perspektiv vi utgår ifrån. Det spelar roll i terapi, eftersom vårt synsätt påverkar vilka mål vi sätter, vad vi mäter och hur vi tillsammans med patienten avgör om behandlingen är hjälpsam.
Ett enkelt sätt att förstå skillnaderna är att skilja mellan två breda inriktningar: en biomedicinsk och en humanistisk. Båda kan vara relevanta, men de leder ofta till olika fokus.
Biomedicinsk inriktning
I ett biomedicinskt perspektiv definieras hälsa ofta som frånvaro av sjukdom. För psykisk hälsa innebär det i praktiken att vi tittar på symtom och på om personen uppfyller kriterier för en diagnos. Ohälsa förstås då som förekomst av ett visst mönster av symtom, och behandlingens mål blir ofta att minska symtom och återställa funktion.
Inom den biomedicinska inriktningen finns olika ansatser. Här är en kort översikt.
| Ansats | Vad är hälsa? |
|---|---|
| Atomistisk biologisk ansats / mekanistisk ansats | Hälsa föreligger när kroppens delar och system fungerar på ett sätt som kan anses normalt. Fokus ligger på “delarna” och deras funktion. |
| Biostatisk ansats | En människa är vid hälsa då hennes kropp fungerar enligt det “arttypiska” eller förvängade mönstret. Hälsa kan alltså ses som frånvaro av sjukdom. |
Humanistisk inriktning
ett humanistiskt perspektiv handlar hälsa inte enbart om frånvaro av sjukdom. Här betonas i stället hur livet fungerar för individen. Hälsa kan då förstås som förmåga att leva ett liv som upplevs meningsfullt, hanterbart och i linje med det som är viktigt, även om symtom finns kvar.
Även här finns olika ansatser. Nedan följer en översikt.
| Ansats | Vad är hälsa? |
|---|---|
| Holistisk ansats | Hälsa handlar om i vilken utsträckning en människa, under rimliga förutsättningar, har möjlighet att förverkliga det som är viktigt i livet. |
| Ekologisk ansats | Hälsa innebär ett tillstånd där positiv samverkan råder mellan individen och den fysiska, psykiska och sociala omgivningen. |
| Behavioristisk ansats | Hälsa kan förstås som att en människa mår bra och trivs genom sitt beteende i vardagen. Fokus ligger på vad personen gör, och vilka konsekvenser det får. |
| Teleologisk/Filosofisk/Teologisk ansats | Hälsa handlar om upplevelse av mening, riktning och värde i livet. Det behöver inte innebära frånvaro av sjukdom eller funktionsnedsättning. |
| Salutogen ansats | Hälsa uppkommer då individen har en känsla av sammanhang (KASAM) vHälsa hänger samman med känsla av sammanhang (KASAM): att uppleva livet som begripligt, hanterbart och meningsfullt. |
Hälsa beror på synsätt
Vad som räknas som “hälsa” och “ohälsa” beror alltså på vilket synsätt vi väljer. Om vi strävar efter hälsa utifrån en biomedicinsk, mekanistisk ansats blir målet ofta symtomminskning och att patienten inte längre uppfyller kriterier för en viss problematik. Utvärderingen handlar då mycket om skattningar, diagnoskriterier och tydliga symtommarkörer.
Om vi i stället utgår från en humanistisk inriktning blir fokus ofta hur väl livet fungerar. Det kan handla om att patienten klarar av sådant som är viktigt för henne eller honom, att vardagen fungerar bättre, att relationer förbättras och att livet upplevs mer begripligt, hanterbart och meningsfullt. Utvärderingen kan då handla om funktionsnivå, livskvalitet och värderad riktning, inte bara symtom.
Konsekvenser för psykologisk behandling
I vårt terapeutiska arbete kan båda perspektiven vara viktiga. Ibland är symtomminskning ett viktigt mål, till exempel vid panikattacker, tvång eller stark ångest där symtomen i sig begränsar livet. Samtidigt kan symtom minska utan att livet blir rikare, och livet kan bli rikare även om vissa symtom finns kvar. Därför behöver behandlingsmål ofta fånga mer än bara symtom.
Ett praktiskt sätt är att arbeta med olika typer av mål samtidigt (och också fritt kunna växla mellan mål baserat på hur det går i behandlingen):
- Symtomrelaterade mål: till exempel lägre ångest, färre tvångshandlingar eller mindre nedstämdhet.
- Funktionella mål och värdebaserade mål: till exempel att återgå till studier eller arbete, orka träffa vänner, sova bättre rutiner, våga vara i vissa situationer, eller leva mer i linje med egna värderingar.
När vi är tydliga med vilket synsätt som styr målen blir det också lättare att samarbeta med patienten. Det kan bli tydligare vad vi menar med “förbättring” och vad som är ett rimligt behandlingsresultat. Ibland innebär det att symtom ska minska. Ibland innebär det att patienten ska få ett bättre fungerande liv även om vissa symtom fortfarande finns där.
Några hjälpsamma frågor för att formulera mål
Som stöd kan följande frågor vara användbara:
- Vad vill patienten kunna göra mer av i vardagen, även om symtom finns kvar?
- Hur märks det i praktiken att livet fungerar bättre?
- Vilka symtom behöver minska för att patienten ska kunna leva som hon eller han vill?
- Vad blir en rimlig definition av “framsteg” i just den här behandlingen?