Inom motiverande samtal (MI) ser vi motivation, ambivalens och förändring som något som rör sig och påverkas av situationen och relationen. Det är alltså inte fasta egenskaper som en person ”har” eller ”saknar”. I MI utgår vi från att samtalet i sig kan påverka hur redo en person blir att förändra något.
Synen på motivation
I vardagligt språk pratar vi ofta om motivation som en sak man antingen har eller inte har. I MI ser vi motivation mer som något som skiftar och kan stärkas i ett bra samtal.
Motivation är en process som varierar
Motivation är inte stabil över tid. Den kan vara hög en dag och låg nästa. Den kan också ändras beroende på sammanhang, stress, stöd från andra och vad som händer i livet just nu.
Motivation uppstår i samspel
Motivation finns inte bara ”inuti” personen. Den påverkas av relationen i samtalet. Hur vi bemöter någon, till exempel med empati och respekt, kan påverka både motivation och resultatet av behandlingen.
Vi lockar fram motivation, vi sätter inte dit den
I MI tänker vi att människor ofta redan har både drivkrafter och resurser för förändring. Vår roll blir att hjälpa personen att få syn på dem och formulera dem själv, i stället för att försöka övertyga eller ”installera” motivation utifrån.
Tre delar av motivation
Det kan vara hjälpsamt att tänka på motivation som tre saker som kan vara olika starka:
- Vill: Hur viktigt förändringen känns.
- Kan: Hur mycket personen tror på sin egen förmåga att lyckas.
- Redo: Hur beredd personen är att prioritera förändringen just nu.
En person kan till exempel vilja förändra något, men inte tro att det går. Eller tro att det går, men inte vara redo just nu.
Synen på ambivalens
Ambivalens betyder att känna sig kluven. I MI är det ett nyckelbegrepp, eftersom det ofta är ambivalens som gör att förändring stannar av.
Ambivalens är normalt
Att vara kluven ses som en naturlig del av en förändringsprocess. Det är vanligt att samtidigt vilja förändra något och samtidigt vilja behålla det som det är.
Ett vardagsexempel kan vara: ”Jag vill börja träna för att må bättre, men jag är så trött efter jobbet och vill bara vila.”
Ambivalens hörs i två sorters prat
När någon är ambivalent kommer det ofta i två olika riktningar i samma samtal:
- Förändringsprat: Argument för att förändra.
- Status quo-prat: Argument för att fortsätta som nu.
Det kan låta som: ”Jag borde sluta röka” följt av ”men det hjälper mig när jag är stressad”.
Varför argumentation kan bli problem
Om vi argumenterar för förändring när personen är ambivalent händer ofta något förutsägbart: personen försvarar nuläget. Det är ett sätt att skydda sitt självbestämmande. Resultatet kan bli mer motstånd och mindre förändring.
I MI försöker vi därför inte vinna en debatt. Vi utforskar ambivalensen så att personen själv får sätta ord på sina skäl för förändring.
Synen på förändring
I MI ses förändring som en process i flera steg, inte som ett enstaka beslut eller en ”omstart”.
Förändring sker ofta stegvis
MI använder ofta Prochaska och DiClementes modell som beskriver olika stadier i förändringsbenägenhet:
- Före begrundan: Personen ser inget problem.
- Begrundan: Personen väger för och nackdelar och känner ofta ambivalens.
- Beslut/förberedelse: Personen börjar planera.
- Handling: Personen genomför förändringen.
- Vidmakthållande: Förändringen blir mer stabil och hålls över tid.
- Återfall: Ses som erfarenhet att lära av, inte som ett misslyckande.
Språket spelar roll, särskilt förändringsprat
En grundtanke i MI är att vi kan ”prata oss in i förändring”. Ju mer personen själv uttrycker argument för förändring, desto större är chansen att förändringen sker.
Man brukar skilja mellan:
- Förberedande förändringsprat: önskan, förmåga, skäl, behov.
- Mobiliserande förändringsprat: åtagande, aktivering, att ta steg.
Särskilt starkt är åtagandespråk mot slutet av samtalet, som när någon säger ”jag ska” eller ”jag lovar”. Det hänger ofta ihop med faktisk beteendeförändring.
Sammanfattning och stödfrågor
I MI är målet inte att skapa motivation från ingenting. Vi hjälper personen att förstå och bearbeta sin ambivalens och att formulera sina egna skäl för förändring. När personen själv sätter ord på varför förändring är viktig, ökar chansen att något faktiskt händer.
Stödfrågor att använda:
- Vad gör att du vill förändra detta, och vad gör att du vill fortsätta som nu?
- Vad skulle bli bättre om du gjorde en förändring?
- Vad oroar dig med att förändra?
- Hur viktigt känns förändringen för dig, och varför just den siffran?
- Vad skulle vara ett första litet steg som känns möjligt redan den här veckan?