Kognitiv dissonans – KBT i primärvården

Kognitiv dissonans är det obehag som kan uppstå när det vi gör inte riktigt stämmer med det vi tänker, tycker eller vill.

Vi kanske tycker att hälsa är viktigt men fortsätter att röka. Vi vill vara närvarande med familjen men arbetar så mycket att vi sällan har någon ork kvar när vi kommer hem. Eller så vet vi att vi behöver återhämtning, samtidigt som vi fortsätter att fylla varje ledig stund med nya krav.

När en sådan motsättning blir tydlig kan det börja skava. Det sätt vi lever på stämmer inte riktigt med hur vi skulle vilja leva eller med den person vi vill vara.

För att minska obehaget behöver vi på något sätt få de olika delarna att gå ihop igen. Ibland gör vi det genom att förändra vårt beteende. Men vi kan också tona ned problemet, hitta förklaringar som gör beteendet lättare att försvara eller undvika sådant som påminner oss om motsättningen.

Vad är kognitiv dissonans?

Ordet kognitiv syftar här på våra tankar, föreställningar och värderingar. Dissonans betyder ungefär att något inte klingar tillsammans.

Kognitiv dissonans kan därför beskrivas som en inre spänning som uppstår när olika delar av vårt sätt att tänka och leva inte stämmer överens.

Det kan till exempel finnas en motsättning mellan:

det vi värderar och det vi gör
det vi vet och det vi fortsätter att göra
två mål som båda är viktiga för oss
hur vi ser på oss själva och hur vi faktiskt beter oss

En person kan både tycka att hälsan är viktig och fortsätta röka. Det är när båda dessa saker hålls i huvudet samtidigt som motsättningen blir tydlig:

Jag vill ta hand om min hälsa, och samtidigt fortsätter jag att göra något som kan skada den.

Det är den spänningen som brukar kallas kognitiv dissonans.

Hur försöker vi minska dissonansen?

När något inte riktigt går ihop försöker vi ofta få situationen att kännas mer begriplig igen. Det kan ske på flera olika sätt.

Vi förändrar beteendet

Det mest direkta sättet är att förändra det vi gör så att det stämmer bättre med det som är viktigt för oss.

Jag vill ta hand om min hälsa. Därför behöver jag försöka sluta röka.

Dissonansen fungerar då som en signal om att något behöver förändras. Det betyder förstås inte att förändringen blir enkel, men personen börjar röra sig mot att leva mer i linje med sina värderingar.

Vi förändrar hur vi tänker

Ett annat sätt är att tona ned problemet eller förändra hur vi tolkar situationen.

Rökning är nog inte så farligt för just mig.

Riskerna är säkert överdrivna.

Om beteendet framstår som mindre problematiskt blir motsättningen också mindre tydlig. Det kan minska obehaget för stunden, även om beteendet fortsätter som tidigare.

Vi lägger till en förklaring

Vi kan också göra beteendet mer begripligt genom att lägga till en förklaring.

Jag röker bara för att jag är så stressad just nu.

Det här är inte rätt tid att sluta.

Förklaringen kan mycket väl vara sann. Stress kan göra det svårare att sluta röka. Men den kan samtidigt hjälpa personen att skjuta upp en förändring som hen egentligen skulle vilja göra.

Vi undviker det som väcker obehaget

Ett annat sätt är att undvika sådant som gör motsättningen tydligare.

En person som oroar sig för sin hälsa kanske undviker att läsa sina provsvar. Någon som sover dåligt kanske låter bli att registrera sina sömnvanor. En person som röker kanske byter ämne när rökningens konsekvenser kommer på tal.

Genom att inte titta närmare på problemet behöver personen inte heller känna av motsättningen lika tydligt.

Varför försvarar vi beteenden som skapar problem?

När en patient försvarar ett beteende som verkar skadligt kan det vara lätt att tänka att personen saknar insikt, inte bryr sig eller inte vill förändras.

Men ofta är situationen mer komplicerad.

Patienten kanske redan ser att beteendet leder till problem. Samtidigt fyller beteendet någon viktig funktion. Rökningen kan ge en paus. Alkoholen kan göra det lättare att varva ned. Övertidsarbetet kan ge en känsla av kontroll eller av att vara behövd.

Då uppstår en verklig konflikt. Beteendet både hjälper och ställer till problem.

Att tona ned, förklara eller försvara beteendet kan då bli ett sätt att göra konflikten lättare att leva med. Det betyder inte att patienten medvetet försöker lura sig själv eller andra. Ofta sker det snabbt och ganska automatiskt.

Kognitiv dissonans kan därför hjälpa oss att förstå varför människor ibland försvarar beteenden som de samtidigt ser skapar problem.

Vad innebär detta i patientarbetet?

I primärvården möter vi ofta patienter som verkar vilja två olika saker samtidigt.

En patient vill minska sin stress men fortsätter ta på sig nya uppgifter. En annan vill förbättra sin sömn men vill inte förändra sina kvällsvanor. En tredje vill må bättre psykiskt men undviker sådant som skulle kunna föra livet framåt.

Det behöver inte betyda att patienten saknar motivation. Patienten kan befinna sig i en situation där både förändring och att fortsätta som tidigare har fördelar och nackdelar.

Om vi då försöker övertyga patienten om att beteendet är fel finns en risk att samtalet utvecklas till en argumentation. Vi börjar tala för förändring och patienten börjar förklara varför förändringen inte är möjlig, nödvändig eller lämplig just nu.

Ju mer vi argumenterar, desto mer får patienten träna på att försvara det nuvarande beteendet.

Ett mer hjälpsamt sätt är ofta att bli nyfiken på båda sidor:

Vad får patienten ut av det nuvarande beteendet?
Vilka problem leder det till?
Vad skulle patienten egentligen vilja?
Vad gör förändringen svår?

På så sätt kan motsättningen undersökas utan att patienten behöver försvara sig mot oss.

Dissonans kan visa vad som är viktigt

Kognitiv dissonans är inte bara ett obehag som behöver försvinna. Den kan också vara en signal om att något viktigt står på spel.

Om det skaver mellan hur vi lever och hur vi vill leva säger det ofta någonting om våra värderingar. Vi hade förmodligen inte känt någon dissonans om det som stod på spel var helt oviktigt för oss.

Ett hjälpsamt sätt att möta dissonansen kan därför vara att stanna upp och undersöka den:

Vad är det som inte riktigt går ihop?
Vad är viktigt för mig i den här situationen?
Hur stämmer det jag gör idag med hur jag skulle vilja leva?
Försöker jag förändra problemet eller bara göra motsättningen lättare att stå ut med?
Finns det något litet steg jag kan ta i riktning mot det som är viktigt?

På så sätt kan dissonansen bli början på en förändring, istället för något vi bara försöker förklara bort.

Kom ihåg

Kognitiv dissonans är den inre spänning som kan uppstå när det vi gör inte stämmer med det vi tänker, värderar eller vill.
Vi kan minska dissonansen genom att förändra beteendet, men också genom att tona ned problemet, förklara beteendet eller undvika sådant som gör motsättningen tydlig.
Att en patient försvarar ett beteende betyder inte nödvändigtvis att personen saknar insikt eller motivation.
Ju mer vi försöker övertyga patienten, desto större kan behovet bli att försvara det nuvarande beteendet.
Dissonansen kan också vara en signal om att något patienten gör krockar med något som är viktigt.