Agendasättning
Att sätta en agenda för samtalet
En agenda hjälper patienten och behandlaren att komma överens om vad de ska använda dagens samtal till. Den skapar riktning, hjälper er att prioritera när tiden är begränsad och gör det lättare att hålla ihop behandlingen över tid. Samtidigt behöver en agenda vara flexibel. Om något viktigare kommer fram under samtalet ska den kunna förändras.
I början av nästan varje samtal försöker jag och patienten egentligen svara på en ganska enkel fråga:
Vad ska vi använda den här tiden till?
Det låter självklart, men i praktiken är det ofta svårare än man först tror.
Patienten kommer sällan med bara en fråga. Kanske finns sömnsvårigheter, en konflikt på arbetet, oro inför framtiden och funderingar kring sjukskrivning. Samtidigt kanske ni hade en plan från förra besöket som också behöver följas upp.
Allt kan vara viktigt.
Men allt ryms sällan under samma besök.
Det är därför vi sätter en agenda.
Varför behöver vi en agenda?
Skapa ett gemensamt fokus: Utan en agenda är det lätt att samtalet följer det ämne som råkar komma upp först. När tiden är slut har ni kanske pratat om många olika saker, men inte hunnit arbeta ordentligt med någon av dem.
En agenda handlar därför inte om att styra patienten. Den handlar om att hjälpa er att använda tiden på ett genomtänkt sätt och skapa en gemensam riktning för samtalet.
Hur brukar jag sätta en agenda?
Det finns många sätt att sätta en agenda och du kommer säkert att hitta ett arbetssätt som passar dig. Det här är ingen modell som måste följas exakt. Så här brukar jag själv ofta tänka när jag träffar patienter. Ibland tar det någon minut. Ibland behöver vi lägga betydligt mer tid på att hitta ett gemensamt fokus.
Förbered dig innan besöket
Skapa en överblick: Innan jag hämtar patienten brukar jag lägga någon minut på journalen. Målet är inte att planera hela samtalet i detalj, utan att påminna mig om var vi befinner oss.
Inför nybesök
- Vad är patientens sökorsak?
- Har patienten fått någon tidigare behandling?
Inför återbesök
- Vad arbetade vi med förra gången?
- Finns det någon övergripande plan eller något mål?
- Skulle patienten prova något till idag?
- Är det något särskilt jag behöver följa upp?
Förberedelsen handlar inte om att bestämma vad samtalet ska innehålla. Det gör vi tillsammans med patienten. Däremot hjälper den mig att komma ihåg sådant som kan vara viktigt att följa upp.
Börja med att orientera er
Börja brett: Innan ni bestämmer dagens agenda behöver ni båda få en bild av hur patienten har haft det sedan sist.
– Hur har du haft det sedan vi sågs?
– Har det hänt något sedan förra gången som känns viktigt att vi pratar om idag?
Syftet är inte att gå igenom hela veckan i detalj. Målet är att upptäcka om något har hänt som behöver påverka dagens plan.
Knyt ihop samtalen
Skapa kontinuitet: Ett återbesök blir ofta mer meningsfullt när patienten känner att dagens samtal hänger ihop med det förra.
En fråga jag ofta använder är:
– Vad kommer du ihåg från förra gången?
Patientens svar berättar ofta minst lika mycket om vad som varit viktigt som mina egna anteckningar. Ibland lyfter patienten fram något helt annat än det jag själv hade tänkt på. Det hjälper mig att förstå vad patienten tagit med sig från det förra samtalet.
Följ upp det patienten har provat
Fokusera på lärandet: Om patienten skulle prova något mellan besöken försöker jag följa upp det. Syftet är däremot inte att kontrollera om hemuppgiften blivit gjord, utan att förstå vad patienten har lärt sig.
Istället för att fråga:
– Gjorde du övningen?
frågar jag hellre:
– Hur gick det?
– Vad lade du märke till?
– Vad lärde du dig?
Se hinder som information: Om det inte blev som ni hade tänkt finns det nästan alltid något att lära sig. Kanske var steget för stort. Kanske dök det upp hinder som ni inte hade förutsett. Även det blir viktig information inför dagens arbete.
Bestäm dagens agenda
Låt patienten börja: När ni båda har en bild av nuläget är det dags att välja vad dagens samtal ska handla om.
Jag börjar ofta med en enkel fråga:
– Vad tänker du skulle vara viktigast att vi använder tiden till idag?
Om ni hade en plan från förra besöket kan du också lyfta in den.
– Förra gången pratade vi om att fortsätta med exponeringsövningen. Hur tänker du kring det idag?
Var öppen med din agenda: Ibland finns det också frågor som jag själv behöver följa upp. Då tycker jag att det är bättre att säga det öppet än att försöka styra samtalet dit i smyg.
– Jag skulle också vilja följa upp hur du har mått när det varit som svårast. Kan vi försöka få plats med båda frågorna idag?
När både patientens och min agenda blir synlig blir det också lättare att komma överens om hur vi ska använda tiden.
Hjälp patienten att prioritera
Skapa en överblick: Ibland kommer patienten med flera viktiga frågor samtidigt. Då försöker jag först samla dem innan vi börjar välja.
– Om jag hör rätt skulle vi kunna prata om sömnen, arbetet, relationen hemma och sjukskrivningen. Är det något mer som behöver finnas med?
Prioritera tillsammans: Först när alla frågorna ligger på bordet väljer vi vad som ska få mest utrymme idag.
– Om vi inte hinner allt, vad tänker du skulle vara viktigast att börja med?
Det handlar inte om att hitta det ”rätta” valet. Det handlar om att göra ett medvetet val tillsammans utifrån patientens behov och behandlingens riktning.
Sammanfatta innan ni börjar arbeta
Var tydlig: När ni har bestämt dagens fokus brukar jag alltid sammanfatta vad ni har kommit överens om.
– Om jag sammanfattar så tänker vi att vi idag ska arbeta vidare med exponeringen och också följa upp hur sömnen har varit. Frågan om sjukskrivningen sparar vi till nästa gång. Känns det som en bra plan?
Det tar bara några sekunder, men gör ofta stor skillnad. Både patienten och jag vet nu vad vi försöker åstadkomma under resten av besöket.
Vad gör vi när agendasättningen inte går som vi tänkt?
Det går inte alltid att sätta en agenda på det sätt vi hade tänkt oss.
Ibland kommer patienten med många olika frågor samtidigt. Ibland vill patienten prata om något helt annat än det ni planerat. Ibland händer något under samtalet som gör att ni behöver tänka om.
Det betyder inte att agendasättningen har misslyckats.
Tvärtom är det ofta i de här situationerna som en tydlig agenda gör som mest nytta.
Patienten har många frågor
Använd en meny för att skapa överblick: När många frågor konkurrerar om tiden kan det vara hjälpsamt att först samla dem innan ni börjar prioritera. Inom MI brukar detta ibland kallas för en meny, men principen fungerar lika bra oavsett behandlingsmetod.
En meny är egentligen bara ett sätt att synliggöra vilka alternativ som finns.
Den kan sägas högt, skrivas på ett papper eller ritas upp på en tavla.
Exempel:
- Sömn
- Arbete
- Relation
- Oro
- Sjukskrivning
När alla ämnen finns samlade kan du fråga:
– Är det något viktigt som saknas?
Först därefter väljer ni vad som ska bli dagens agenda.
Tänk ”Less is more”: Det är ofta bättre att arbeta ordentligt med ett eller två ämnen än att försöka hinna med fem. Om patienten kommer med många frågor kan en stor del av besöket ibland behöva användas till att sortera vad som är viktigast just idag.
– Vad skulle vara viktigast att prata om idag?
Ibland kan själva prioriteringen vara det viktigaste arbetet under besöket.
Patienten vill prata om något annat än ni planerat
Var nyfiken innan du styr tillbaka: Det händer ibland att patienten kommer med ett helt annat ämne än det ni planerat att arbeta med. Då försöker jag först förstå varför just den frågan känns viktig idag.
– Berätta lite mer om vad som gör att du gärna vill prata om det här idag.
När patienten har fått utveckla sitt resonemang blir det ofta lättare att avgöra om ni behöver ändra dagens agenda eller om det nya ämnet går att koppla till det ni redan arbetar med.
– Hur tänker du att det här hänger ihop med det vi arbetat med tidigare?
Ofta visar det sig att patienten egentligen beskriver samma mönster som tidigare, men i en ny situation. Då kan den aktuella händelsen bli ett konkret exempel att arbeta vidare med, snarare än ett avbrott från behandlingen.
Patienten och behandlaren prioriterar olika
Gör bådas agenda synlig: Ibland tycker patienten och behandlaren att olika saker är viktigast. Patienten vill kanske prata om sjukskrivningen, medan du känner att det är viktigare att följa upp en ökad alkoholkonsumtion eller en försämring i måendet.
Då tycker jag att det är bättre att säga det öppet än att försöka styra samtalet utan att patienten märker det.
– Jag hör att sjukskrivningen känns viktigast för dig idag. Samtidigt skulle jag vilja följa upp hur du har mått sedan sist. Hur tänker du att vi bäst använder tiden så att vi får plats med båda?
Ofta går det att hitta en lösning där både patientens och behandlarens perspektiv får utrymme.
Ibland behöver vi däremot prioritera utifrån vårt professionella ansvar. Om patientens säkerhet är hotad eller om något kräver en medicinsk bedömning behöver vi ibland ändra planen. Då är det viktigt att också förklara varför.
– Jag förstår att du kom hit för att prata om arbetet. Samtidigt blir jag orolig när du berättar att du inte längre vill leva. Jag skulle vilja börja där och sedan se hur mycket vi hinner med av det andra. Hur känns det för dig?
Något viktigt kommer fram under samtalet
Var flexibel: En agenda är en överenskommelse utifrån det ni vet när samtalet börjar. Under samtalet kan det komma fram ny information som förändrar hela situationen.
Patienten kanske berättar om suicidtankar, ett återfall, våld i en nära relation eller en annan allvarlig händelse.
Då behöver agendan kunna ändras.
– Det här låter viktigare än det vi hade tänkt prata om. Ska vi använda tiden till det här istället?
En agenda ska hjälpa er att hålla riktningen. Den ska aldrig göra er så upptagna av planen att ni slutar lyssna på det som händer i rummet.
Vilka misstag är vanliga?
Att börja arbeta innan ni har ett gemensamt fokus
Stanna upp först: Om ni börjar lösa problem innan ni har kommit överens om vad samtalet ska handla om finns en risk att patienten och behandlaren arbetar mot olika mål utan att märka det.
Att försöka hinna med för mycket
Prioritera hårdare: Det är ofta bättre att arbeta ordentligt med ett eller två ämnen än att hastigt beröra många. En realistisk agenda ger nästan alltid ett bättre samtal.
Att styra samtalet i smyg
Var transparent: Om du har egna frågor som behöver tas upp är det bättre att säga det öppet. Patienten ska inte behöva gissa vad du egentligen försöker komma fram till.
Att glömma det som får vänta
Avsluta med en plan: När något väljs bort behöver det också bli tydligt vad som händer med frågan. Ska ni ta upp den nästa gång? Behöver patienten få hjälp på något annat sätt? En kort plan minskar risken att patienten känner sig avvisad.
Att hålla fast vid planen trots att situationen förändrats
Låt strukturen hjälpa dig: En agenda ska skapa riktning, inte bli ett hinder. Om förutsättningarna förändras behöver planen också kunna göra det.
Hur kan du träna på detta?
Öva medvetet: Nästa gång du träffar en patient kan du prova att lägga lite extra uppmärksamhet på hur ni sätter dagens agenda.
Efter samtalet kan du fundera över:
- Fick patienten beskriva vad som var viktigt?
- Gjorde jag min egen agenda tydlig?
- Prioriterade vi tillsammans?
- Var agendan realistisk?
- Sammanfattade vi vad vi kommit överens om?
- Behövde vi ändra planen under samtalet?
Det handlar inte om att göra allt perfekt. Målet är att steg för steg hitta ett arbetssätt som känns naturligt för dig och som hjälper patienten att få ut så mycket som möjligt av varje besök.
Kom ihåg
- Skapa en gemensam bild innan ni börjar arbeta.
- Gör både patientens och din egen agenda synlig.
- Prioritera hellre ett eller två ämnen än att försöka hinna med allt.
- Använd en meny när många frågor konkurrerar om tiden.
- Sammanfatta vad ni har kommit överens om innan ni går vidare.
- Låt agendan kunna förändras om situationen kräver det.
- Struktur ska hjälpa samtalet, inte styra det.