Medkänsla (på engelska Compassion) är den fjärde och sista hörnstenen i MI-andan. Det handlar om att du aktivt prioriterar den andra personens välmående och behov framför dina egna intressen.
Till skillnad från empati, som handlar om att förstå hur någon känner, handlar medkänsla i MI om en aktiv strävan efter att agera för den andres bästa,.
En etisk säkerhetsspärr
MI består av kraftfulla psykologiska verktyg för att påverka beteende. Dessa tekniker skulle i teorin kunna användas manipulativt – till exempel för att få en person att göra något som gynnar din organisation eller statistik snarare än personen själv. Medkänsla fungerar därför som en nödvändig etisk kompass.
Det säkerställer att:
- Metoden inte missbrukas för särintressen.
- Arbetet uteslutande görs för klientens skull, inte för din egen vinning.
Vad innebär medkänsla i praktiken?
Att ha ett medkännande förhållningssätt innebär att du ständigt ställer dig frågan: ”Gör jag detta för min skull eller för klientens skull?”
- Främja välbefinnande: Ditt primära fokus är att stödja och hjälpa personen till ett bättre mående och en bättre livssituation.
- Agera oegennyttigt: Du sätter klientens behov i första hand, även om det innebär att samtalet tar en annan väg än du planerat.
- Skapa tillit: När klienten känner att du genuint bryr dig om hens välmående, utan dolda agendor, skapas den trygghet som krävs för att våga utforska svåra förändringar.