Påträngande traumaminnen

Den här texten handlar om hur traumaminnen kan tränga sig på och upplevas som om de sker i nuet. Ett ljud, en bild eller en kroppslig känsla kan väcka minnet så starkt att det som hände då känns som om det händer igen. Här tänkte jag förklara varför det blir så.

Vad är ett påträngande traumaminne?

Ett påträngande traumaminne innebär att delar av en hotfull eller överväldigande händelse återkommer ofrivilligt.

Minnet kan komma plötsligt, utan att patienten aktivt försöker tänka på det som har hänt.

Det kan bestå av en bild, ett ljud, en lukt, en kroppslig förnimmelse, en känsla eller en tanke.

Det behöver alltså inte vara en sammanhängande berättelse från början till slut.

Påträngande traumaminnen kommer ofta som korta och starkt sinnesbaserade delar av händelsen.

Ett minne är inte samma sak som ett återupplevande

Vi kan tänka tillbaka på svåra händelser utan att återuppleva dem.

När vi minns en tidigare händelse finns det oftast en tydlig känsla av att den hände då och där.

Vid återupplevande kan minnet i stället få en stark känsla av att det händer nu, här och fortfarande är farligt.

Patienten kan veta att händelsen ligger i det förflutna men ändå reagera som om hotet är närvarande.

Det som utmärker återupplevandet är inte bara att minnet är obehagligt, utan att det kan kännas som om händelsen sker igen.

Hur kan traumaminnet tränga sig på?

Traumaminnet kan återkomma på flera olika sätt.

Minnet kan återkomma som	Exempel
Bilder	Ett ansikte, en plats, en bil eller ett särskilt ögonblick ur händelsen.
Ljud	Skrik, bromsar, slag, sirener eller ett särskilt tonfall.
Lukter och smaker	Rök, alkohol, bensin, parfym eller sjukhusmiljö.
Kroppsliga förnimmelser	Smärta, tryck över bröstet, andnöd, domningar eller känslan av att vara fast.
Tankar och betydelser	”Jag kommer att dö”, ”Det är mitt fel” eller ”Jag kan inte komma undan”.

En minnesbild kan vara mycket kort men ändå väcka stark rädsla, skam eller hjälplöshet.

En kroppslig förnimmelse kan både vara en del av traumaminnet och något som väcker det.

En tanke från händelsen kan också kännas lika sann i nuet som den gjorde under traumat.

[Visuellt: En cirkel med fem former av återupplevande: bilder, ljud och lukter, kroppsliga förnimmelser, känslor samt tankar och betydelser.]

När då känns som nu

Föreställ dig en patient som varit med om en bilolycka.

Två år senare hör patienten ljudet av hårda bromsar utanför vårdcentralen.

I samma ögonblick kommer bilden av bilen, ljudet av metall, trycket över bröstet och tanken:

”Nu dör jag.”

Patienten vet att hen sitter i ett väntrum.

Samtidigt reagerar kroppen som om olyckan händer igen.

Patienten vet en sak och känner en annan

Många patienter beskriver detta som:

”Jag vet att det är över, men det känns inte så.”

Patienten vet fortfarande att olyckan är över.

Men när minnet aktiveras påverkar den kunskapen inte alltid reaktionen tillräckligt snabbt.

Kroppen kan förbereda sig för att fly, kämpa, frysa eller skydda sig på andra sätt.

Reaktionen kan därför bli mycket kraftig även när patienten befinner sig i en säker situation.

Känslan av här och nu

Vid återupplevande kan den tydliga känslan av att minnet hör till det förflutna tillfälligt försvagas.

Det betyder inte alltid att patienten förlorar all kontakt med nuet.

Den gamla faran kan kännas närvarande samtidigt som patienten delvis vet var hen befinner sig.

Det förflutna tar tillfälligt plats i nuet.

[Visuellt: Två tidslinjer som flyter ihop. ”Då” innehåller traumat och ”nu” innehåller en påminnelse som aktiverar samma reaktion.]

Heta och kalla delar av minnet

Ett sätt att förstå traumaminnen är att skilja mellan minnets heta och kalla delar.

Begreppen används bland annat inom Narrative Exposure Therapy.

De beskriver olika aspekter av samma minne och ska inte förstås som två bokstavliga minnessystem.

De kalla delarna

De kalla delarna innehåller information om:

• tid och plats
• händelsens förlopp
• vad som hände före och efter
• hur situationen slutade
• var händelsen hör hemma i patientens liv

De hjälper patienten att förstå:

”Det hände då, på den platsen, och det är över.”

De heta delarna

De heta delarna innehåller:

• sinnesintryck
• kroppsliga reaktioner
• känslor
• tankar och betydelser
• impulser att fly, kämpa eller skydda sig

De bär det patienten såg, hörde, tänkte, kände och upplevde i kroppen.

Det kalla minnet berättar när, var och vad som hände. Det heta minnet bär sinnesintrycken, känslorna och kroppens reaktioner.

När delarna inte aktiveras tillsammans

När minnets olika delar aktiveras tillsammans kan sinnesintrycken och känslorna väckas samtidigt som informationen om tid, plats och slut markerar att händelsen ligger i det förflutna.

Vid PTSD kan de heta delarna aktiveras starkt utan att informationen om tid, plats och slut blir lika tillgänglig.

Patienten i vårt exempel hör bromsarna och känner omedelbart skräcken och trycket över bröstet.

Informationen:

”Jag sitter på vårdcentralen två år senare.”

hinner inte påverka reaktionen tillräckligt snabbt.

[Visuellt: Minnets heta och kalla delar. Heta delar: sinnesintryck, känslor, tankar och kropp. Kalla delar: tid, plats, förlopp och slut.]

Är traumaminnen fragmenterade?

Traumaminnen beskrivs ofta som fragmenterade.

Det kan ge intrycket att minnet alltid är söndersplittrat eller felaktigt lagrat.

Så enkelt är det inte.

Många patienter kan berätta om händelsen i stora drag och ändå få starka påträngande minnen av vissa ögonblick.

När patienten upplever minnet som fragmenterat kan det innebära att:

• minnet återkommer som enstaka bilder eller sinnesintryck
• vissa ögonblick är mycket levande medan andra är otydliga
• delar saknar en tydlig tidsordning
• de värsta ögonblicken känns lösgjorda från resten av händelsen

Patientens upplevelse av fragmentering är viktig även om den övergripande berättelsen är relativt sammanhängande.

När delarna är svagt förbundna

Det kan ibland vara mer korrekt att säga att de mest hotfulla delarna av traumaminnet är svagt förbundna med resten av händelsen och med det patienten vet i dag.

Patienten kan återuppleva:

”Jag kommer att dö.”

utan att samtidigt få tillgång till:

”Hjälpen kom. Jag överlevde. Jag befinner mig inte där längre.”

Problemet handlar inte alltid om att minnet saknar delar, utan om att de mest hotfulla delarna aktiveras utan att informationen om hur händelsen slutade följer med.

Traumats värsta ögonblick

Inom kognitiv terapi för PTSD används ibland det engelska begreppet hotspot för de mest plågsamma eller hotfulla ögonblicken i traumat.

Det kan vara ett ögonblick där patienten:

• trodde att hen skulle dö
• insåg att någon annan hade skadats
• upplevde total hjälplöshet
• kände stark skam eller skuld
• förstod att något oåterkalleligt hade hänt
• drog en smärtsam slutsats om sig själv eller världen

För patienten i vårt exempel kan ögonblicket då bilen kommer emot hen vara traumats värsta ögonblick.

Det är ofta sådana ögonblick som återkommer i minnesbilder, mardrömmar eller starka kroppsliga reaktioner.

Vad betydde ögonblicket?

Det är inte bara det yttre som hände som avgör hur plågsamt ögonblicket blir.

Vi behöver också förstå vad patienten trodde skulle hända och vad ögonblicket kom att betyda.

Händelse	Vad ögonblicket betydde för patienten
Patienten ser bilen komma emot sig.	”Nu dör jag.”
Patienten kan inte röra sig eller komma undan.	”Jag är helt maktlös.”
Patienten hör någon ropa på hjälp.	”Jag borde ha kunnat rädda henne.”

Samma yttre händelse kan därför få olika betydelse för olika patienter.

Vad vet patienten i dag?

I patientmötet blir det viktigt att undersöka vad patienten vet i dag som hen inte visste i det hotfulla ögonblicket.

Det kan handla om:

• att patienten överlevde
• hur situationen tog slut
• vem som faktiskt bar ansvaret
• att patientens reaktion var automatisk
• vad som är annorlunda i dag

Det betyder inte att det som hände blir mindre allvarligt.

Det innebär att den gamla betydelsen kan kompletteras med information från senare i händelsen och från nutiden.

Vad väcker traumaminnet?

En traumapåminnelse, ibland kallad en trigger, är något i nuet som aktiverar traumaminnet.

Det kan vara:

• sinnesintryck som ljud, lukter, bilder eller rörelser
• platser eller personer
• kroppsliga förnimmelser
• situationer som väcker instängdhet, maktlöshet eller konflikt
• datum, nyheter eller andra symboliska påminnelser

Påminnelsen behöver inte likna hela traumat.

Det kan räcka att en detalj påminner om något som fanns i situationen då.

Påminnelser kan vara svåra att upptäcka

Patienten förstår inte alltid vad som har väckt minnet.

Hen kan först märka stark rädsla, hjärtklappning, en bild, irritation, overklighetskänslor eller ett behov av att lämna situationen.

Behandlaren och patienten kan då tillsammans undersöka vad som hände precis före reaktionen.

En viktig fråga blir:

Vad i situationen liknade något från då?

Hur försöker patienten hantera minnet?

När traumaminnet upplevs som ett aktuellt hot är det begripligt att patienten försöker få det att försvinna.

Patienten kan trycka undan minnet, distrahera sig eller undvika samtal, platser och andra påminnelser.

Strategierna kan ge lättnad i stunden.

De kan samtidigt göra det svårare för patienten att upptäcka att påminnelsen finns i nuet medan faran hör till då.

Detta fördjupas i artikeln Att undvika påminnelser om traumat.

Sex frågor om traumaminnet

I patientmötet behöver vi hjälpa patienten att gå från en allmän beskrivning av ”jobbiga minnen” till en mer konkret förståelse av vad som återkommer, vad ögonblicket betydde och hur det skiljer sig från situationen i dag.

1. Vad tränger sig på?

Är det en bild, ett ljud, en känsla, en tanke eller en kroppslig reaktion?

2. Vilket ögonblick tillhör det?

Vilken del av traumat återkommer?

3. Vad trodde patienten då?

Vad trodde hen skulle hända, och vad betydde ögonblicket?

4. Hur nära känns hotet i nuet?

I vilken grad känns det som ett minne från då, och i vilken grad känns hotet närvarande nu?

5. Vad vet patienten i dag?

Vilken information om slutet, överlevnaden, ansvaret eller säkerheten blir svår att få tillgång till när minnet aktiveras?

6. Vad gör patienten för att hantera minnet?

Försöker patienten undvika, distrahera, kontrollera eller dämpa reaktionen?

[Visuellt: Sexfältare med rubrikerna Intrång, Ögonblick, Betydelse, Då och nu, Ny information och Hantering.]

Sammanfattning

Påträngande traumaminnen kan komma som bilder, ljud, lukter, tankar eller kroppsliga reaktioner. De är särskilt plågsamma när de inte bara upplevs som minnen från förr, utan som tecken på att hotet finns här och nu.

Ett sätt att förstå detta är att skilja mellan minnets heta och kalla delar. De heta delarna bär sinnesintrycken, känslorna och kroppens reaktioner, medan de kalla delarna placerar händelsen i tid och sammanhang och visar hur den slutade.

Traumaminnet behöver alltså inte vara söndersplittrat. Problemet kan vara att det mest hotfulla ögonblicket aktiveras utan att informationen om att händelsen är över blir lika tillgänglig.

När traumaminnet tränger sig på kan det som hände då upplevas som ett hot som finns här och nu.

Läs vidare

• Vad är trauma?
• Kroppens reaktioner under och efter hot
• Att undvika påminnelser om traumat
• Att vara på vakt efter nya hot
• Skuld och skam efter trauma
• PTSD
• Komplex PTSD
• Dissociation
• Traumafokuserad behandling
• Narrative Exposure Therapy
• Kognitiv terapi för PTSD