Samarbete, som ofta kallas partnerskap, är en av de viktigaste delarna i MI-andan. I motiverande samtal ser vi inte samtalet som en behandling där en expert gör något “på” en passiv mottagare. I stället bygger vi en aktiv allians, där två personer arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål.
Grundidén: “med” och “för”, inte “mot”
Kärnan i samarbete i MI är att vi gör något med och för personen, inte mot personen. Vi försöker väcka och stärka personens egen motivation och egna resurser, i stället för att “lägga in” motivation utifrån.
Det innebär bland annat:
- Minska den auktoritära rollen. I mer traditionell rådgivning kan det finnas en förväntan att experten ska ha svaret och att personen ska ta emot. I MI försöker vi minska maktobalansen. Vi undviker att inta en överlägsen position, argumentera, övertala eller “vinna” diskussionen.
- Bygga en aktiv allians. Målet är en relation som gör förändring möjlig utan att tvinga fram den. Samtalet präglas av stöd, intresse och utforskande så att personen kan hitta sin egen väg.
Mötet mellan två experter
I MI ser vi samtalet som ett möte mellan två jämbördiga experter, med olika sorters kunskap:
- Vi är experter på vår profession (till exempel medicin, psykologi eller socialt arbete) och på samtalsmetodiken.
- Personen är expert på sitt eget liv, sina värderingar, sina erfarenheter och vad som är praktiskt möjligt i vardagen.
Eftersom ingen känner personens situation bättre än personen själv, behöver lösningar i regel komma inifrån för att bli hållbara. Vi bidrar med struktur och stöd, medan personen bidrar med innehåll och riktning.
Metaforer som visar hur samarbetet ska kännas
I MI används ofta bildspråk för att göra samarbetet lättare att förstå.
Dans istället för brottning
Ett MI-samtal ska kännas som en dans där man rör sig smidigt tillsammans. Vi följer personens rörelser och leder mjukt, utan att trampa på tårna. Om det i stället blir en kamp, där vi drar åt ett håll och personen stretar emot, har samtalet blivit som en brottningsmatch. Då har samarbetet tappats och risken för motstånd ökar.
Att gå jämsides
En annan bild är att vi går jämsides med personen på vägen mot förändring. Det är något annat än att:
- gå före och dra,
- eller gå bakom och putta.
Att gå jämsides betyder att vi är en följeslagare som lyssnar aktivt och försöker förstå var personen befinner sig, för att kunna möta personen på rätt sätt.
Hur skapar vi samarbete i praktiken?
För att etablera och behålla samarbetet använder vi tydliga strategier och ett medvetet förhållningssätt.
- Genuin nyfikenhet. Vi visar en äkta vilja att förstå personens perspektiv, utan att döma. Det bygger tillit och signalerar respekt.
- Gemensam agenda. I stället för att vi ensamma bestämmer ämnet, sätter vi agendan tillsammans. Vi kan till exempel fråga: “Vad skulle du vilja prata om idag?” eller använda en Meny/Agenda där olika ämnen synliggörs, så att personen kan vara med och välja.
- Be om lov. Ett enkelt men kraftfullt sätt att visa respekt är att be om lov innan vi ger information eller byter spår. Exempel:
- “Är det okej om jag berättar lite om …?”
- “Får jag dela vad som fungerat för andra?”
Det minskar risken att personen känner sig överkörd.
- Undvika expertfällan. Vi behöver aktivt motstå impulsen att ha alla svar och leverera färdiga lösningar. När vi fastnar i den rollen kan personen bli mer passiv, och samarbetet försvagas.
Varför är samarbete viktigt?
Forskning och erfarenhet visar att när människor känner sig delaktiga och respekterade minskar motstånd mot förändring. Om en person upplever sig tvingad eller övertalad ökar risken att hen börjar försvara sitt nuvarande beteende. Det kan ta form som så kallat “sustain talk”, alltså prat som håller fast vid nuläget och argumenterar mot förändring.
Med ett gott samarbete skapar vi i stället en trygg miljö där personen vågar utforska sin ambivalens (att känna både för och emot förändring) och kan hitta sin egen inre motivation.
Sammanfattning och stödfrågor
Samarbete i MI handlar om att släppa behovet av att “fixa” personen. Vi litar på att personen kan växa och förändras med rätt stöd. Det är en allians som bygger på ömsesidig respekt och delat ansvar.
Stödfrågor att använda:
- Känns samtalet som en dans eller som en dragkamp?
- Har vi en gemensam agenda, eller styr jag samtalet ensam?
- Har jag bett om lov innan jag ger information eller råd?
- Låter jag personen vara expert på sitt liv, eller hamnar jag i expertfällan?
- Vad gör jag som hjälper personen att känna sig delaktig och respekterad?