Samtalsfällor är vanliga misstag vi gör i samtal när vi vill hjälpa andra. De uppstår ofta när vi agerar utifrån en styrande stil snarare än en vägledande, eller när vår vilja att fixa problem – den så kallade ”rättningsreflexen” – tar överhanden. Inom MI är målet att hjälpa klienten till ett aktivt förhållningssätt där hen tar egna initiativ, men i en fälla blir resultatet det motsatta: klienten passiviseras eller intar en försvarsställning, vilket effektivt minskar motivationen för förändring.
Som yrkesverksam är det lätt att halka in i dessa mönster, särskilt när vi känner oss pressade av tid eller bär på en genuin önskan att hjälpa till snabbt. Genom att lära dig känna igen de sex vanligaste fällorna kan du upptäcka när samtalet går i baklås och använda konkreta strategier för att återgå till en vägledande dialog där samarbetet och klientens gen expertis står i centrum.
1. Den tidiga fokuseringsfällan
Som rådgivare är det lätt att bli ivrig och direkt hoppa fram till själva förändringsarbetet, men snabbhet får inte ske på bekostnad av samarbetet.
ad blir problemet?
Om du och klienten har olika bild av vad som är viktigast kan det uppstå dissonans, alltså motstånd och “skav” i samtalet. Om vi då trycker på i vår riktning riskerar vi att tappa klienten.
Hur tar vi oss ur?
Ta ett steg tillbaka och utgå från vad klienten vill börja med. Använd agenda-sättning, alltså att ni kommer överens om vad ni ska prata om.
Exempel:
- “Jag märker att jag blev lite för ivrig. Ska vi backa lite? Hur ser du på situationen, och var vill du börja?”
Ofta kommer ni ändå fram till grundproblemet, men med klienten med er.
2. Etikettfällan
Denna fälla handlar om att vilja sätta namn på ett problem eller en person, som ”diabetiker”, ”alkoholist” eller ”prokrastinerare”.
Vad blir problemet?
Etiketter kan vara praktiska mellan kollegor, men de kan väcka motstånd hos klienten. Samtalet riskerar att fastna i en diskussion om vad problemet “ska kallas”, i stället för vad klienten vill förändra.
Hur tar vi oss ur?
Använd etiketter sparsamt och låt dem helst komma från klientens egna ord. Om samtalet låser sig kan du avdramatisera.
Exempel:
- “Vi behöver inte sätta något namn på det här just nu. Kan vi i stället titta på hur du upplever situationen och vad du skulle vilja ska hända framåt?”
3. Expertfällan
I vissa medicinska akutsituationer är en ojämn maktfördelning nödvändig för snabba beslut. Men när det gäller livsstilsförändringar fungerar expertrollen sämre.
Vad blir problemet?
När vi går in som expert signalerar vi lätt att vi har svaren och att klientens roll är att lyssna. Då blir klienten mer passiv och får mindre utrymme att hitta egna lösningar. MI bygger på att vi inte behöver sitta inne med alla svar.
Hur tar vi oss ur?
Gå tillbaka till partnerskap. Klienten är experten på sitt liv, sin vardag och sina hinder.
Exempel:
- “Nu hör jag att jag började ge många förslag. Du känner ju din vardag bäst. Vad tänker du själv skulle kunna fungera?”
4. Kartläggningsfällan (Fråga-svar-mönstret)
Många samtal inleds med en kartläggningsfas där nyttan med frågorna inte alltid är uppenbar för klienten. Strukturen blir lätt att behandlaren ställer frågor och patienten svarar.
Vad blir problemet?
Klienten tränas i att ge korta, snabba svar i stället för att resonera och utforska. Det kan minska engagemanget och göra klienten mer passiv. Det är tvärtom mot det MI vill stödja.
Hur tar vi oss ur?
Varva frågor med reflektioner, alltså speglingar där du sätter ord på det du hör. Om du märker att det blivit förhör kan du byta spår.
Exempel:
- “Jag märker att jag ställer många frågor nu. Om du berättar mer fritt, vad är viktigast för dig att vi pratar om i dag?”
Ett annat exempel med spegling:
- “Så för dig är det främst på kvällarna som suget blir svårt.”
5. Klanderfällan
När problem diskuteras finns en mänsklig tendens att leta efter orsaker och därmed identifiera vem som bär skulden – klienten själv, närstående eller samhället.
Vad blir problemet?
Att leta syndabockar tar tid och energi utan att hjälpa klienten framåt. Det skapar ofta försvar och låser samtalet.
Hur tar vi oss ur?
Bekräfta att behovet av förklaring är mänskligt, men styr sedan mot det som går att påverka här och nu.
Exempel:
- “Jag hör att du funderar mycket på vems fel det är, och det är förståeligt. Ska vi lägga skuldfrågan åt sidan en stund och i stället fokusera på vad du vill ha hjälp med i dag och vad du kan göra åt det?”
6. Småpratsfällan
Småprat kan användas medvetet i början för att göra klienten bekväm, men om samtalet saknar riktning blir det en fälla.
Vad blir problemet?
Mycket småprat kan bli ett sätt att undvika det svåra. Det kan också göra att klienten tappar fokus och motivation.
Hur tar vi oss ur?
Håll småpratet kort och gör tydliga övergångar tillbaka till syftet med besöket, så att klientens tid tas på allvar.
Exempel:
- “Det är roligt att höra om det här, och jag vill också se till att vi hinner med det du kom hit för. Ska vi gå över till hur det har gått sedan sist?”
Tre steg för att bryta fällan
Det är mänskligt att hamna i fällor. I MI handlar det mycket om att upptäcka det tidigt, särskilt när du märker att motståndet ökar eller att klienten blir tystare. Då kan du använda tre enkla steg:
- Lämna över
Bjud in klientens perspektiv igen med en öppen fråga eller en reflektion. - Stanna upp
Pausa. Sluta ge råd, argumentera eller ställa fler frågor i snabb takt. - Bekräfta
Sätt ord på det som händer i stunden.
Exempel:
- “Jag märker att jag blev ganska styrande nu. Jag vill gärna förstå hur du ser på det här. Vad tänker du själv?”
Stödfrågor att ta med dig
- Vilken enkel fras kan jag använda för att “backa” och lämna över samtalet till klienten igen?
- När i samtalet märker jag att klienten blir tyst, kort eller mer försvarande?
- Vilken fälla är jag mest benägen att hamna i när jag har ont om tid?
- Hur kan jag snabbare gå från frågor till fler reflektioner och speglingar?
- På vilket sätt kan jag visa mer partnerskap, så att klienten blir mer aktiv?