Trots att den svenska välfärden är bland de högsta i världen och folkhälsan i stort förbättrats så ökar ändå den psykiska ohälsan i samhället.
En fjärdedel av alla som söker vård i primärvården lider av psykisk ohälsa. Psykiatriska diagnoser är idag den vanligaste bakomliggande orsaken till sjukskrivning och frånvaro från arbetsmarknaden. Så förutom att psykisk ohälsa medför ett stort lidande för de som drabbas påverkar också dess stora omfattning hela välfärdssamhället.
Det finns alltså mycket att vinna på att förbättra arbetet med att motverka psykisk ohälsa!
Med fler psykologer, kuratorer och psykoterapeuter som arbetar i primärvården har vi möjlighet att sprida evidensbaserade behandlingsmetoder till många fler!
För tänk om det var lika självklart att träffa en psykolog när man mår psykiskt dåligt som det är att träffa en sjukgymnast när man skadat knät?
Det här är vårt bidrag till den utvecklingen, vår manual för KBT i Primärvården.
/Mattias Myrälf
leg. psykolog och initiativtagare
– Måste det vara flera månaders kö för att träffa en psykolog eller kurator?
- Vi tycker inte det! Vårt mål är att göra det lika enkelt att få tid hos en psykolog när man mår dåligt som det är att träffa en sjukgymnast när man skadat sitt knä.
– Hur lyckas ni med det?
- Genom tidiga insatser är målet att behandlingarna ska bli kortare så att vi hinner hjälpa fler på samma tid! Fler patienter gör också att våra inkomster ökar så vi har råd att anställa ännu fler psykologer så att vi kan hjälpa ännu fler! Egentligen är det inte så konstigt, eller hur?
– Men om behandlingarna blir kortare finns inte risken att kvaliteten blir sämre?
- Inte nödvändigtvis. I många fall kan det faktiskt vara precis tvärtom! När vi kortar väntetiden kommer vi att kunna hjälpa många av våra primärvårdspatienter innan deras svårigheter hunnit bli stora. För de patienter som behöver en längre behandling kan vi naturligvis fortfarande erbjuda längre behandlingar eller remittera vidare till specialistpsykiatrin.
Manual för KBT i Primärvården
Naturligtvis finns det inga enkla lösningar. Världen är alltför komplex för sånt.
Men ändå, kanske kan vi göra något? Och en lösning kunde kanske vara fler psykologer, kuratorer och psykoterapeuter i Primärvården. Om det var lika självklart att få träffa en psykosocial behandlare som att få träffa en läkare då kunde vi göra en liten skillnad?
Det här är vårt bidrag till den utvecklingen, vår manual för KBT i Primärvården.
Hur ska vi arbeta?
I vårt arbete med att psykisk (o-)hälsa inom hälso- och sjukvården är vi enligt lag skyldiga att arbeta enligt vetenskap (evidens) och beprövad erfarenhet. Men vad innebär detta i praktiken?
- Vad menar vi egentligen med psykisk ohälsa? Handlar psykisk hälsar enbart om frånvaro av symtom och sjukdom eller handlar psykisk hälsa om något mer som exempelvis handlingsförmåga, välbefinnande eller förmåga att uppleva mening?
- Innebär evidens det att vi endast ska arbeta utifrån manualer som utvärderats i randomiserade kontrollerade studier (RCT) eller räcker det att jag som behandlare någon gång läst en kurs i “KBT”?
- Arbetar vi evidensbaserat om vi i vår kliniska vardag i genomsnitt träffar våra patienter fem sessioner när de flesta vetenskapliga studier omfattar betydligt fler sessioner?
- Hur ska vi prioritera bland våra patienter utan att förlora det vi kallar “evidens”? Våra resurser räcker ju inte till!
Det här är frågor som vi kommer att diskutera här.