Dissonans i MI

Dissonans i motiverande samtal (MI) handlar om att samarbetet mellan dig och personen du möter börjar skava. Tänk på det som ett brandlarm eller ett rött trafikljus. Det är en signal om att du behöver stanna upp och ändra ditt sätt att arbeta, så att kontakten kan repareras.

Dissonans skiljer sig från status quo-prat. Status quo-prat handlar om att personen tvekar inför själva förändringen. Dissonans handlar i stället om att personen reagerar på dig eller situationen, till exempel att hen känner sig pressad, missförstådd eller irriterad.

Vad är dissonans

Dissonans är en varningssignal i arbetsalliansen. Den kan visa sig som irritation, motstånd eller avstånd i samtalet.

Det kan till exempel låta som:

• ”Du fattar ju ingenting.”
• ”Sluta pressa mig.”
• ”Det här är meningslöst.”

Det kan också vara:

• Tystnad som känns låst eller passiv.
• Korta svar som ”spelar ingen roll” eller ”jag vet inte” fast det låter mer som avstånd än som osäkerhet.

En enkel tumregel är: om personens reaktion riktas mot dig, er kontakt eller sättet samtalet förs, då är det sannolikt dissonans.

Hur dissonans skiljer sig från status quo-prat

Det hjälper att skilja på sak och relation.

Status quo-prat handlar om sakfrågan eller beteendet

Exempel:

• ”Jag orkar inte börja med någon behandling.”
• ”Jag vill inte prata om min ångest.”
• ”Jag vill inte sluta isolera mig, det är det enda som funkar.”

Här kan du utforska ambivalensen med reflektioner, gärna dubbelsidiga. Till exempel:

• ”En del av dig vill slippa må dåligt, och en annan del är rädd för att förändring ska bli för svårt.”

Dissonans handlar om relationen eller situationen

Exempel:

• ”Du lyssnar inte.”
• ”Du fattar inte hur det är.”
• ”Du vill bara att jag ska rycka upp mig.”

Här behöver du reparera relationen innan ni kan prata vidare om sakfrågan.

Hur dissonans kan uppstå

Dissonans uppstår ofta när personen uppfattar att du:

• är otydlig eller klumpig
• pressar på för hårt
• argumenterar eller försöker övertyga
• verkar för ”investerad” i att personen måste ändra sig

Då kan personens autonomi, alltså självbestämmandet, kännas hotat. Det blir lätt en dragkamp i stället för ett samarbete.

Frågor som kan hjälpa dig tänka i stunden:

• ”Känns det som att jag trycker på nu?”
• ”Har jag missförstått något?”
• ”Behöver vi backa och hitta tillbaka till samarbetet?”

Vad du gör när varningssignalen kommer

När ”brandlarmet” går är grundregeln enkel: stanna upp. Sluta informera, argumentera eller driva vidare. Fokusera i stället på att reparera kontakten.

Två tekniker brukar vara särskilt effektiva.

Betona autonomi

Om dissonansen verkar komma av att personen känner sig trängd, är motgiften att tydligt visa att beslutet är hens. Du markerar att du respekterar självbestämmandet och att du inte kan eller vill bestämma åt hen.

Exempel på formuleringar:

• ”Det är helt ditt val vad du vill göra.”
• ”Du bestämmer takten här.”
• ”Vi kan pausa om du vill, och du väljer vad du vill prata om.”
• ”Det är okej att sitta tyst en stund, om det känns bäst.” (om tystnaden känns låst)

Exempel vid nedstämdhet och uppgivenhet kring behandling:

Klient: ”Vad ska det hjälpa att prata? Jag har redan testat saker. Ingenting funkar ändå.”

Du: ”Du har rätt i att det är du som avgör vad du vill prova och vad som känns meningsfullt. Vi kan ta det i den takt som funkar för dig.”

Vad leder det ofta till? Pressen minskar. Personen kan få tillbaka känslan av kontroll. Då blir det lättare att prata vidare, även om det fortfarande är tungt.

Be om ursäkt

Om dissonansen verkar komma av att du varit otydlig, forcerad eller sagt något som landade fel, är en uppriktig ursäkt ofta det snabbaste sättet att lugna läget. Du tar ansvar för din del och visar att relationen är ett samarbete på lika villkor.

Exempel på formuleringar:

• ”Oj, det där landade inte som jag tänkt. Jag ber om ursäkt.”
• ”Det där blev klumpigt sagt av mig. Jag förstår att det kunde kännas jobbigt.”
• ”Jag ber om ursäkt om jag varit otydlig. Kan du hjälpa mig förstå hur du hörde det jag sa?”

Exempel vid irritation i samtal om mående och krav:

Klient: ”Du säger bara att jag ska göra saker. Du fattar inte att jag knappt kommer upp ur sängen.”

Du: ”Jag ber om ursäkt. Jag hör att det jag sa lät som krav. Det var inte meningen. Kan vi backa lite, så att jag bättre förstår hur det är för dig just nu?”

Andra sätt att komma ur låsningen

Ibland räcker autonomi och ursäkt. Ibland behöver du också hjälpa samtalet att byta spår så att det blir möjligt att fortsätta.

Byt ämne eller fokus en stund

Om ni fastnat kan du föreslå en paus från ämnet.

• ”Det verkar som att vi har fastnat lite. Ska vi lägga det åt sidan en stund?”
• ”Vill du att vi pratar om något annat först, som känns enklare att börja med?”

Det kan ge båda möjlighet att andas och minskar risken att du fortsätter i samma spår som skapade dissonansen.

Reflektera känslan och validera

Att validera betyder att du visar att du ser känslan utan att döma den.

Exempel:

• ”Det här känns hopplöst just nu.”
• ”Du är trött på att behöva förklara, och du vill inte bli missförstådd.”
• ”Det låter som att du känner dig pressad, och att det gör dig arg eller stänger av dig.”

Det handlar inte om att säga att personen ”har rätt” i sak. Det handlar om att visa att känslan är förstådd.

Stödfrågor att använda

• Vad i mitt sätt att prata kan ha gjort att personen kände sig pressad eller missförstådd?
• Behöver jag betona att valet är personens, här och nu?
• Finns det något jag behöver be om ursäkt för, även om det inte var min avsikt?
• Ska vi byta fokus en stund för att komma ur låsningen?
• Har vi reparerat kontakten tillräckligt för att återgå till sakfrågan?