6 min läsning

Fyra grundprinciper i MI

Motiverande samtal (MI) bygger på fyra grundprinciper som hjälper oss att stötta en person i en förändringsprocess. Principerna fungerar som ett slags riktning i samtalet. De hjälper oss att hålla fokus på personens egna skäl, mål och val, utan att hamna i övertalning eller konflikt.

Nedan följer en tydlig genomgång av varje princip, hur vi använder den i praktiken och exempel på formuleringar.

1. Visa empati

Att visa empati i MI betyder att vi aktivt försöker förstå hur personen ser på sin situation. Vi lyssnar utan att döma och visar respekt för känslor och upplevelser. Det skapar trygghet och gör det lättare att prata om svåra saker.

Hur vi gör i praktiken

  • Vi använder reflektivt lyssnande, alltså speglingar.
    Det betyder att vi återger kärnan i det personen säger, med egna ord.
  • Vi undviker att direkt ge råd eller säga vad vi tycker, särskilt tidigt i samtalet.

Exempel

  • Person: ”Jag vet att jag borde lämna honom efter det han gjort, men ensamheten känns värre.”
    Samtalsledare (reflektion): ”Du är rädd för att bli ensam, samtidigt som du känner att du borde lämna.”
  • Person: ”Det är så jobbigt hemma. Mina föräldrar lyssnar inte på mig och bryr sig inte om mig.”
    Samtalsledare (reflektion): ”Du upplever att de inte bryr sig, och det gör dig ledsen.”

2. Utveckla diskrepans

Diskrepans betyder ett glapp mellan nuläget och det liv personen vill ha. Vi hjälper personen att se skillnaden mellan:

  • hur det är idag (nuvarande beteende), och
  • hur personen vill må, fungera eller leva (värderingar och mål).

Motivation växer ofta när personen själv ser att det nuvarande beteendet står i vägen för något viktigt.

Hur vi gör i praktiken

  • Vi ställer öppna frågor som får personen att jämföra nuläge med önskat läge.
  • Vi kan prata om framtiden eller om hur det varit tidigare, för att göra skillnaden tydlig.

Exempel på frågor

  • ”Hur stämmer dina alkoholvanor överens med hur du vill må och fungera i vardagen?”
  • ”Om du fortsätter som nu, hur tror du att livet ser ut om fem år?”
  • ”Vad skulle bli annorlunda i din vardag om du skulle dra ned på drickandet?”
  • ”Hur passar ditt nuvarande liv ihop med det liv du skulle vilja ha?”

3. Rulla med motstånd

Motstånd kan låta som att personen är ”svår”, men i MI ser vi det som en signal om att vi behöver justera vårt sätt att samtala. Ofta handlar motstånd om att personen känner sig pressad, missförstådd eller att samtalet går för fort.

I stället för att argumentera emot, väljer vi att följa med och utforska. Ett vanligt hinder är den så kallade rättningsreflexen, alltså impulsen att korrigera, övertala eller ”fixa” snabbt.

Hur vi gör i praktiken

  • Vi undviker argumentation och låter personen ha sin rätt att välja.
  • Vi använder reflektioner som bekräftar autonomi (självbestämmande).
  • Vid motstånd kan vi backa, sakta ner och byta strategi.

Exempel

  • Person: ”Jag tänker inte sluta, oavsett vad ni säger.”
    Samtalsledare: ”Det är helt klart ditt val. Ingen kan bestämma det åt dig.”
  • Person: ”Det är inte lika skönt med kondom!”
    Samtalsledare: ”Det känns skönare utan kondom, och det är förstås du som bestämmer.”
  • Person: ”Jag behöver inte testa mig. Jag vill inte.”
    Samtalsledare: ”Du känner att du är ren, och då upplever du att det känns onödigt att testa dig.”

4. Stödja självtillit

Självtillit handlar om personens tro på att hen kan lyckas med en förändring. Även om viljan finns kan förändringen utebli om personen tänker: ”Jag klarar det ändå inte.”

I MI försöker vi därför stärka känslan av förmåga genom att lyfta resurser, styrkor och tidigare lyckade försök.

Hur vi gör i praktiken

  • Vi lyfter fram tidigare framgångar, även små.
  • Vi använder bekräftelser, alltså att vi uppmärksammar ansträngning, styrkor och uthållighet.
  • Vi kan använda VAS-skala (en skala, ofta 0–10) för att prata om tilltro och hitta vad som redan hjälper.
    Exempel: ”Hur säker är du på en skala 0–10?”

Exempel

  • ”Du har kämpat och varit rökfri i två veckor. Det visar att du kan hålla i ett beslut.”
  • ”Vad har fungerat för dig tidigare när du lyckats göra en förändring?”
  • ”Du säger att din tilltro är en 4:a och inte en 0:a. Vad är det som gör att du ändå har en viss tro på att du kan klara det här?”
  • ”Du fortsätter kämpa trots att det går trögt. Det säger något om din envishet och uthållighet.”

Hur principerna hänger ihop i samtalet

De fyra principerna är inte separata tekniker som används var för sig. De vilar på MI-andan: samarbete, acceptans, medkänsla och framkallande (att locka fram personens egna skäl).

I praktiken innebär det ofta att vi:

  • lyssnar empatiskt och bygger trygghet,
  • hjälper personen att se skillnaden mellan nuläge och mål,
  • undviker konflikt och följer med när tvekan kommer,
  • stärker tron på att förändring är möjlig.

När vi gör detta ökar chansen att personen själv börjar formulera sina egna argument för förändring.

Sammanfattning och stödfrågor

  • Har personen känt sig förstådd, eller behöver vi spegla mer?
  • Vilket glapp finns mellan nuläget och det personen vill uppnå?
  • Finns tecken på motstånd, och behöver vi sakta ner eller byta fokus?
  • Vilka styrkor eller tidigare framgångar kan vi lyfta fram?
  • Vad skulle vara ett litet, realistiskt nästa steg som personen själv kan tänka sig?