Använda VAS-skalor

Att arbeta med VAS-skalor (visuella analoga skalor) är ett konkret sätt att snabbt få en bild av en patients motivation. I stället för en allmän fråga som “Är du motiverad?” gör en skala det lättare att prata om något som annars kan bli abstrakt.

VAS-skalor används ofta för att utforska tre delar av motivation: viktighet (vill), tilltro (kan) och beredskap (redo).

Vad en VAS-skala är

Du ritar upp eller beskriver en skala från 0 till 10.

• 0 betyder “inte alls”.
• 10 betyder “maximalt”.

Poängen är inte siffran i sig. Poängen är samtalet som siffran leder till.

De tre vanligaste skalorna

Viktighet (vill)

Här undersöker du hur angeläget det är för personen att förändra något.

• “Hur viktigt är det för dig att göra den här förändringen på en skala 0–10?”

Tilltro (kan)

Här undersöker du självtillit, alltså personens tro på sin egen förmåga.

• “Om du bestämmer dig, hur säker är du på att du skulle klara av det på en skala 0–10?”

Beredskap (redo)

Här undersöker du hur nära personen är att faktiskt börja agera.

• “Hur beredd känner du dig just nu att göra en förändring på en skala 0–10?”

Så använder du skalorna i samtalet

Du kan se arbetet som tre steg: först en skattning, sedan en fråga som lockar fram förändringsprat, och till sist en fråga som hjälper personen hitta nästa steg.

Steg 1: Ställ skalfrågan

Du ber personen sätta en siffra.

• Du: “På en skala 0–10, hur viktigt är det för dig att sluta röka?”
• Klient: “Jag skulle säga en 7:a.”

Steg 2: Fråga nedåt för att locka fram förändringsprat

Det här steget är ofta avgörande. Om du frågar “Varför inte 10?” kan du få mer hinder och invändningar. Om du i stället frågar varför siffran inte är lägre, behöver personen formulera sina skäl för förändring.

• “Vad är det som gör att du säger 7 och inte en lägre siffra, till exempel 5?”

Vad leder det till? Personen börjar ofta säga saker som:

• “Jag märker att hälsan påverkas.”
• “Barnen klagar.”
• “Jag vill orka mer.”

Det är förändringsprat, alltså att personen själv argumenterar för förändring.

Steg 3: Fråga uppåt för att utforska lösningar

När ni har pratat om varför siffran inte är lägre kan du hjälpa personen att fundera på vad som skulle göra förändringen mer möjlig.

• “Vad skulle behöva hända för att du skulle kunna säga 8 eller 9?”

Det kan leda till konkreta behov:

• mer stöd hemma
• en plan för stressiga situationer
• hjälpmedel, struktur eller uppföljning
• att undanröja ett tydligt hinder

Exempel på hur skalfrågor kan låta

Exempel: Osäkerhet kring viktminskning

Här är viktigheten hög men tilltron låg.

• Samtalsledare: “Hur viktigt är det för dig att gå ner i vikt på en skala 0–10?”
• Ungdom: “Det är mycket viktigt, säg en 8:a.”
• Samtalsledare: “Om du bestämmer dig, hur säker är du på att du klarar det på en skala 0–10?”
• Ungdom: “En 2:a.”
• Samtalsledare: “Hur kommer det sig att du säger 2 och inte 0?”

Den frågan gör ofta att personen börjar leta efter sina styrkor, även om de känns små.

Exempel: Otrygg relation

• Samtalsledare: “Hur viktigt är det för dig på en skala 0–10 att känna dig tryggare med honom?”
• Ungdom: “7–8 kanske.”
• Samtalsledare: “Vad är det som gör att du säger 7–8 och inte 0?”
• Ungdom: “För att jag längtar efter att inte behöva oroa mig…”

Här kan förändringspratet bli starkt och känslomässigt tydligt.

Exempel: Kondom där skalan är vänd

Ibland skattar man svårighet, där högt tal betyder “svårt”.

• Samtalsledare: “På en skala 0–10, hur svårt tror du att det kommer vara för dig att använda kondom?”
• Ungdom: “En 7–8.”
• Samtalsledare: “Vad skulle du behöva för att komma till en lägre siffra?”

Då pratar ni om vad som skulle göra det enklare.

Exempel: Börja träna

• Samtalsledare: “Hur beredd är du på en skala 0–10 att börja motionera?”
• Ungdom: “En 5:a.”
• Samtalsledare: “Vad tänker du när jag säger så?”
• Samtalsledare: “Vad skulle kunna bli ditt nästa steg?”

Här passar ofta en mjuk följdfråga som leder vidare mot ett litet, möjligt steg.

Exempel: Preventivmedel i par

• Samtalsledare: “Hur viktigt är det för er att kunna ha sex utan att bli oroliga efteråt för en eventuell graviditet, på en skala 0–10?”

Det kan öppna för att båda får sätta ord på sin motivation och sina hinder.

Anpassning vid kognitiva svårigheter

Om siffror eller abstrakta skalor blir svåra kan du göra skalan mer konkret.

• Rita en figur som sitter (0), en som är på väg upp (5) och en som står och jublar (10).
• Använd ansikten: allvarlig (0), neutral (5), glad (10).

Det viktiga är att personen förstår skillnaden mellan “lite”, “mittemellan” och “mycket”.

Sammanfattning och stödfrågor

Det viktigaste med VAS-skalan är inte siffran i journalen, utan hur du använder samtalet efteråt. Frågan “Varför inte lägre?” hjälper ofta personen att själv formulera sina skäl till förändring.

Stödfrågor att ha nära till hands:

• “Vad gör att du inte hamnar lägre på skalan?”
• “I vilka situationer märks det här som mest?”
• “Vad skulle göra det lite lättare den här veckan?”
• “Vad skulle behöva hända för att du ska gå upp ett steg?”
• “Vilket litet nästa steg känns möjligt just nu?”