Mobiliserande förändringsprat är den andra och mer handlingsinriktade nivån av förändringsprat i motiverande samtal (MI). Här hör vi inte bara varför någon vill förändras, utan att personen börjar bestämma sig för att göra det och börjar tänka på när och hur det ska ske. Ofta betyder det att ambivalensen (att vara kluven) börjar släppa och att personen närmar sig handling.

När du hör mobiliserande förändringsprat är det en signal om att ni kan gå från att utforska motivation till att börja planera konkreta steg.

Vad mobiliserande förändringsprat är

Förberedande förändringsprat (DARN) handlar mest om varför personen vill förändras. Mobiliserande förändringsprat handlar om beslut och handling.

Du kan tänka så här:

• DARN: ”Varför skulle jag vilja ändra mig?”
• Mobiliserande (CAT): ”Nu gör jag det. När börjar jag och hur gör jag?”

De tre typerna av mobiliserande förändringsprat

Man brukar använda akronymen CAT:

• C: Commitment (Åtagande)
• A: Activation (Aktivering)
• T: Taking steps (Ta steg)

C – Commitment (Åtagande)

Åtagande är den starkaste formen. Det låter som ett tydligt beslut eller ett löfte till sig själv eller andra. Forskning visar att styrkan i åtagandespråket är en stark indikator på om en förändring faktiskt kommer att ske.

Kännetecken

• Tydligt beslut, löfte eller ”nu blir det så här”.

Exempel

• ”Jag ska sluta.”
• ”Jag lovar att ta tag i det.”
• ”Jag kommer att göra det.”
• ”Jag ska börja träna.”

A – Activation (Aktivering)

Här säger klienten att hen är redo eller villig att agera, men utan att det blir ett absolut löfte. Det visar riktning mot handling, men är inte lika bindande som ett åtagande.

Kännetecken

• Beredskap, vilja och ”jag är på väg”.

Exempel

• ”Jag är beredd att försöka.”
• ”Jag är redo att köpa lägenhet.”
• ”Jag är villig att testa.”
• ”Jag är beredd att acceptera riskerna.”

T – Taking steps (Ta steg)

Här berättar klienten att hen redan har gjort något konkret i riktning mot förändringen. Det behöver inte betyda att hela förändringen är klar, men att den praktiska processen har startat.

Kännetecken

• Nyliga handlingar som visar att personen redan är igång.

Exempel

• ”Jag gick på ett möte i veckan.”
• ”Jag köpte nikotinplåster igår.”
• ”Jag har redan tränat fyra gånger den här veckan.”
• ”Jag har slutat köpa energidryck.”

Hur du använder det praktiskt

När du hör mobiliserande förändringsprat kan du ofta växla från den framkallande processen (att locka fram motivation och skäl) till den planerande processen (att göra en plan). Din uppgift blir då att stärka beslutet och hjälpa klienten att göra handlingen tydlig och genomförbar.

Ställ nyckelfrågor som lockar fram CAT

När klienten har uttryckt tillräckligt med vilja och skäl kan du ställa frågor som prövar om personen är redo att ta beslut.

Exempel:

• ”Vad vill du göra i det här läget?”
• ”Vad kommer du att göra?”
• ”Vad blir ditt nästa steg?”
• ”Vad återstår att göra?”

Vad leder frågorna till? Ofta får du höra mer åtagande, mer beredskap eller ett första konkret steg.

Förstärk med BÖRS

Precis som med förberedande prat behöver du fånga upp mobiliserande prat så att det får fäste. Ett enkelt stöd är BÖRS:

• Bekräfta: Lägg märke till styrkan och ansträngningen.
• Öppna frågor: Be om mer, utan att styra.
• Reflektera: Sätt ord på det du hör så att beslutet blir tydligare.
• Sammanfatta: Samla det viktiga och ge tillbaka det som en helhet.

Exempel:

• Reflektion: ”Du har bestämt dig för att det får vara nog nu.”
• Be om detaljer: ”Hur ska du göra?” ”När ska du börja?” ”Vad behöver du för att lyckas?”
• Sammanfattning: ”Du har sagt att du vill förändra det här, att du ser vinster med det, och att du nu är redo att ta nästa steg.”

Gör en förändringsplan

Om klienten uttrycker aktivering (”Jag är redo”) kan du hjälpa hen att gå mot åtagande genom att konkretisera.

Förslag:

• Fråga: ”När kommer du att göra det?” eller ”Vad exakt är du beredd att göra?”
• Skapa en plan: Bestäm
  • vad som ska göras
  • när det ska ske
  • vem som kan stötta

Ett vardagligt exempel: Om klienten vill börja träna kan planen vara ”promenad 20 minuter efter middagen måndag, onsdag och fredag, och jag sms:ar en vän som följer upp”.

Stärk självtilliten

Ibland är klienten redo men osäker. Då kan du använda en VAS-skala för tilltro (hur säker personen känner sig).

Exempel:

• ”Hur säker är du på att du skulle klara att genomföra den här förändringen på en skala 0–10?”
• ”Vad skulle behöva hända för att du skulle känna dig ännu säkrare?”

Det hjälper klienten att hitta hinder och lösningar utan att du tar över.

Fler exempel på mobiliserande förändringsprat och svar

Exempel 1: Åtagande

• Klient: ”Nu får det vara nog. Jag ska sälja bilen och börja cykla.”
• Du (reflektion): ”Du har bestämt dig. Nu ska cyklingen bli en del av din vardag.”

Exempel 2: Aktivering som leder till planering

• Klient: ”Jag är beredd att ta tag i min kost nu, jag kan inte ha det så här.”
• Du (nyckelfråga): ”Vad tänker du skulle kunna vara ett bra första steg för dig?”

Exempel 3: Ta steg

• Klient: ”Jag provade faktiskt att dricka alkoholfritt på festen i lördags.”
• Du (bekräftelse): ”Du testade i en social situation. Det är ett konkret steg som visar att du är igång.”

Exempel 4: Från vilja till åtagande

• Du (sammanfattning): ”Du är trött på stressen och vill ha mer tid för dig själv. Du ser vinster med att trappa ner på övertiden.”
• Du (nyckelfråga): ”Vad är du redo att göra nu?”
• Klient (åtagande): ”Jag ska prata med chefen på måndag.”

Att vara uppmärksam på svagt eller dolt förändringsprat

Lyssna efter om åtagandet låter svagt eller otydligt, till exempel om klienten säger det med tvekan eller ”bara på ett sätt”. Då kan ni behöva backa lite och utforska mer innan ni spikar planen.

Stödfrågor att använda

• Vilken typ av CAT hör jag just nu: åtagande, aktivering eller att ta steg?
• Vad behöver personen för att gå från ”redo” till ett tydligt beslut?
• Vilket är det minsta möjliga nästa steget som ändå räknas?
• Vad kan göra det lättare att lyckas i vardagen?
• Hur kan jag sammanfatta så att klientens eget beslut blir tydligt och starkt?m

Mobiliserande förändringsprat

Ibland händer något i samtalet.

Patienten går från att prata om vad hen skulle vilja, skulle kunna eller behöver förändra till att börja tala om vad hen faktiskt tänker göra.

Jag ska prata med min chef imorgon.

Jag är beredd att försöka.

Jag har redan börjat lämna mobilen i hallen när jag kommer hem.

Det är fortfarande förändringsprat, men språket har börjat röra sig närmare handling.

Inom Motiverande samtal brukar detta kallas mobiliserande förändringsprat.

När jag handleder brukar jag beskriva skillnaden så här:

I det förberedande förändringspratet provar patienten förändringen i språket. I det mobiliserande förändringspratet börjar patienten sätta sig själv i rörelse.

Det betyder inte att förändringen är säker eller att all tvekan har försvunnit. Men patienten börjar låta mer redo att ta ett steg.

Från att överväga till att börja röra sig

Jämför dessa två uttalanden:

Jag skulle vilja börja promenera igen.

och:

Jag tänker ta en kort promenad efter lunch imorgon.

I det första uttalandet uttrycker patienten en önskan. Hen funderar på en förändring och provar tanken.

I det andra finns en tydligare rörelse mot handling. Patienten börjar tala om vad hen tänker göra och när.

Skillnaden kan vara liten i språket, men viktig i samtalet.

Mobiliserande förändringsprat brukar delas in i tre områden:

• åtagande
• aktivering
• tagna steg

Kategorierna hjälper oss att uppmärksamma när patientens språk börjar förändras. Vi behöver inte klassificera varje uttalande exakt. Det viktiga är att höra när patienten går från att fundera över förändringen till att börja göra sig redo eller redan agera.

Åtagande

Åtagande innebär att patienten uttrycker ett beslut, en avsikt eller ett löfte om att göra något.

Jag ska ringa min chef imorgon.

Jag tänker minska drickandet från och med nästa vecka.

Jag kommer att berätta för min partner hur jag mår.

Jag har bestämt mig för att börja gå på gruppen.

Åtaganden kan uttryckas med olika styrka.

Jag ska göra det.

är ett tydligare åtagande än:

Jag tror att jag tänker försöka.

Men även försiktiga formuleringar kan visa att patienten har börjat närma sig ett beslut.

Det är också viktigt att lyssna efter vad patienten faktiskt åtar sig. Ett stort och allmänt:

Nu ska jag förändra hela mitt liv.

är inte alltid starkare än ett litet och konkret:

Jag ska lägga fram träningsskorna ikväll.

Det senare kan ibland ligga betydligt närmare verklig handling.

Ett åtagande är patientens

När vi hör ett åtagande är det lätt att bli entusiastiska och börja göra det större.

Patienten säger:

Jag tänker försöka gå en kort promenad i helgen.

Vi svarar:

Bra! Då kan du promenera tre gånger nästa vecka också.

Men då har vi lagt till något som patienten inte har sagt.

Vår uppgift är inte att förhandla upp patientens löfte. Vi behöver först höra och respektera det steg patienten faktiskt har formulerat.

Vi kan svara:

Du har bestämt dig för att prova en promenad i helgen.

eller:

Det är ett steg du känner dig beredd att ta.

Därefter kan vi hjälpa patienten att utveckla tanken, men utan att göra steget större än det är.

Aktivering – beredskap att börja

Aktivering betyder här att patienten uttrycker beredskap eller vilja att agera, inte att själva handlingen redan har skett.

Jag är redo att försöka.

Jag är villig att göra något annorlunda.

Jag skulle kunna börja redan den här veckan.

Jag tror att det är dags att ta tag i det.

Patienten börjar låta mer redo att agera, men har kanske ännu inte bestämt exakt vad hen ska göra.

Det är lätt att behandla aktivering som om ett färdigt beslut redan fanns:

Bra, då bestämmer vi att du börjar på måndag.

Men patienten kanske bara har sagt att hen är beredd att undersöka ett möjligt nästa steg.

Vi kan istället reflektera:

Du börjar känna dig redo att göra något annorlunda.

eller fråga:

Vad är det du skulle kunna tänka dig att prova?

Aktivering öppnar dörren mot handling, men betyder inte att vi ska dra patienten genom den.

Tagna steg – det patienten redan har gjort

Tagna steg innebär att patienten berättar att hen redan har gjort något i riktning mot förändringen.

Jag tog en promenad i går.

Jag berättade för min sambo hur mycket jag har druckit.

Jag har börjat stänga av arbetsmobilen under middagen.

Jag ringde faktiskt mottagningen och bokade en tid.

Patienten beskriver inte längre bara en tanke eller avsikt, utan ett faktiskt beteende.

Det är lätt att missa sådana steg om de verkar små eller om patienten själv tonar ned dem:

Jag gick bara runt kvarteret.

Jag lyckades bara stänga av telefonen en kväll.

Jag har bara berättat för en person.

Ordet ”bara” kan få oss att höra allt som återstår istället för det patienten faktiskt har gjort.

Vi kan svara:

Du tog dig faktiskt ut trots att det har känts svårt.

eller:

Du har börjat prova hur det blir när telefonen inte får styra hela kvällen.

Vi behöver inte överdriva steget eller göra det större än det är. Men vi kan hjälpa patienten att se att rörelsen redan har börjat.

Vad gjorde steget möjligt?

När patienten redan har gjort något är det ofta värdefullt att undersöka hur det gick till.

Vad hjälpte dig att komma iväg?

Hur gjorde du för att ta upp det med din partner?

Vad var annorlunda den kvällen?

Vad lärde du dig av att prova?

Då blir steget inte bara något som har hänt. Det kan också hjälpa patienten att förstå vilka förutsättningar och strategier som gjorde handlingen möjlig.

Mobiliserande förändringsprat kan vara försiktigt

Vi ska inte bara lyssna efter stora och säkra beslut.

Mobiliserande förändringsprat kan också låta så här:

Jag skulle kanske kunna ringa imorgon.

Jag tror att jag är beredd att testa.

Jag tänkte faktiskt prova att lämna telefonen i ett annat rum ikväll.

Jag har börjat fundera på vem jag skulle kunna be om hjälp.

Språket är fortfarande försiktigt, men det finns en rörelse mot handling.

Det viktiga är inte bara hur säker patienten låter. Vi behöver också lyssna efter om personen börjar tala om att göra något, förbereda något eller fortsätta med något som redan har påbörjats.

Tvekan kan finnas kvar

En patient kan uttrycka både ett beslut och osäkerhet i samma mening:

Jag ska prata med min chef imorgon, men jag är rädd att jag kommer backa när jag väl sitter där.

Här finns ett åtagande och samtidigt oro och låg tilltro.

En annan patient säger:

Jag har bokat tiden, men en del av mig vill fortfarande avboka.

Här finns ett taget steg och fortsatt ambivalens.

Det betyder inte att det mobiliserande förändringspratet var falskt. Människor kan börja förändra något samtidigt som de tvivlar, är rädda eller fortfarande ser fördelar med att fortsätta som tidigare.

Vi kan hjälpa patienten att hålla båda delarna:

Du har bestämt dig för att ta samtalet, och samtidigt är du orolig för att inte kunna stå fast vid det du vill säga.

Patienten behöver inte välja mellan att vara beslutsam och osäker. Båda kan vara sanna.

Hur svarar vi?

När vi hör mobiliserande förändringsprat behöver vi först uppmärksamma den rörelse patienten själv har uttryckt.

Patienten säger:

Jag är beredd att försöka.

Vi kan svara:

Någonting har förändrats. Du känner dig mer redo nu.

Patienten säger:

Jag ska prata med min partner ikväll.

Vi kan svara:

Du har bestämt dig för att ta upp det.

Patienten säger:

Jag har faktiskt börjat gå av bussen en hållplats tidigare.

Vi kan svara:

Du har redan börjat göra en förändring i vardagen.

Vi kan också be patienten utveckla:

Berätta hur du tänker.

Vad var det som gjorde att du tog det steget?

Hur känns det att ha bestämt dig?

Det viktiga är att höra förändringen i språket och inte omedelbart lägga vår egen plan ovanpå den.

Hur vi går vidare från mobiliserande förändringsprat till en konkret plan behandlas i en separat text.

Bekräfta utan att skapa ett prestationskrav

När patienten uttrycker ett beslut eller berättar om ett taget steg vill vi ofta uppmuntra:

Fantastiskt! Nu är du verkligen på gång!

Det kan kännas stödjande, men kan också göra steget till ett prov som patienten nu förväntas klara.

En mer konkret bekräftelse kan vara:

Det krävde mod att ta upp det med din partner.

Du gjorde ett försök trots att du inte visste hur det skulle gå.

Du har börjat skapa en gräns mellan arbetet och tiden hemma.

Då uppmärksammar vi patientens handling utan att göra den till ett löfte om att allting nu måste fortsätta i en rak linje.

Ett försök som inte fungerade är fortfarande ett taget steg

Mobiliserande förändringsprat betyder inte att försöket alltid kommer att fungera som patienten hoppas.

Patienten kanske säger:

Jag försökte gå ut varje dag, men efter tre dagar orkade jag inte mer.

Det är lätt att framför allt höra att planen inte höll.

Men patienten berättar också att hen försökte, vad hen gjorde och var upplägget blev för svårt.

Vi kan svara:

Du kom igång, men det blev för krävande att göra det varje dag. Vad lärde du dig om vad som skulle behöva vara annorlunda?

Förändring går sällan rakt fram. Att ett försök inte fungerade som tänkt betyder inte att patienten är tillbaka på ruta ett.

När jag handleder brukar jag säga att vi inte bara ska fråga om patienten gjorde det eller inte. Vi behöver också fråga vad som hände när personen försökte.

Ett kliniskt exempel

En patient söker för stress och sömnsvårigheter. Under flera samtal har hen beskrivit att arbetet fortsätter långt in på kvällarna och att familjen påverkas.

Patienten säger:

Jag har bestämt mig för att prata med min chef på torsdag. Jag tänker säga att jag inte längre kan vara tillgänglig hela kvällarna.

Här finns ett tydligt åtagande.

Det är lätt att svara:

Bra. Då behöver du också stänga av mobilen varje kväll och delegera fler arbetsuppgifter.

Men då går vi snabbt från patientens steg till vår egen större plan.

Vi kan istället stanna vid det patienten har sagt:

Du har bestämt dig för att sätta en tydligare gräns och ta upp det med chefen.

Patienten kanske fortsätter:

Jag tänkte skriva ned vad jag ska säga. Annars kommer jag nog att backa.

Nu hör vi ytterligare mobiliserande förändringsprat. Patienten uttrycker både en förberedelse och en oro för vad som kan bli svårt.

Vi kan svara:

Att skriva ned det blir ett sätt att hjälpa dig själv att hålla fast vid det du vill få fram.

På så sätt uppmärksammar vi hur patienten själv börjar sätta sig i rörelse, utan att ta över och göra beslutet till vårt.

Vanliga misstag

Att bara höra stora och säkra beslut

Mobiliserande förändringsprat kan vara trevande. Lyssna också efter små tecken på beredskap, förberedelse och redan tagna steg.

Att göra patientens åtagande större

Om patienten har åtagit sig ett litet steg behöver vi inte förhandla upp det till en större förändring.

Att gå direkt till vår egen plan

Hör och utveckla först det patienten själv har sagt innan ni börjar tala om hur förändringen ska genomföras.

Att missa det patienten redan har gjort

Små steg kan vara lätta att förbise, särskilt när patienten själv säger att hen ”bara” har gjort något litet.

Att tolka tvekan som att beslutet inte gäller

Patienten kan börja handla och samtidigt vara rädd, osäker eller ambivalent.

Praktisk övning

Lyssna i nästa samtal efter något patienten:

• har bestämt sig för att göra
• börjar känna sig redo att prova
• redan har gjort i riktning mot förändring

När du hör det, stanna kvar en stund.

Fundera över:

• Vad är det patienten faktiskt uttrycker?
• Är det ett åtagande, en beredskap att börja eller ett redan taget steg?
• Hur starkt eller försiktigt uttrycks det?
• Uppmärksammade du patientens rörelse eller började du genast göra den större?

Kom ihåg

• Mobiliserande förändringsprat visar att patienten börjar röra sig från övervägande mot handling.
• Det kan handla om åtagande, aktivering eller redan tagna steg.
• Aktivering innebär beredskap att börja, inte att handlingen redan har skett.
• Språket kan fortfarande vara försiktigt och innehålla både beslut och tvekan.
• Uppmärksamma det patienten faktiskt har åtagit sig eller redan gjort utan att göra steget större.
• Även ett försök som inte fungerade som tänkt kan hjälpa patienten att förstå vad som behövs för att komma vidare.