Stödja autonomi i MI

Att stödja autonomi (autonomistöd) är en av de fyra delarna i acceptans i MI-andan, tillsammans med absolut värde, äkta empati och bekräftelse. Det betyder att vi som samtalsledare tydligt visar att klienten har rätt att bestämma över sitt eget liv. Klienten äger sina val och tar ansvar för om hen vill förändra något eller inte.

Människor genomför oftare en förändring när det känns som ett eget beslut. Om klienten upplever press eller att någon försöker styra, uppstår ofta motstånd eller dissonans (en inre konflikt som kan kännas som irritation, tvekan eller försvar).

Varför autonomistöd fungerar

När du markerar att valet är klientens minskar behovet av att försvara nuläget. Det blir lättare för klienten att vara öppen, tänka högt och utforska alternativ. Autonomistöd hjälper också dig att stå emot rättningsreflexen, alltså impulsen att korrigera, övertala eller ”fixa” personen.

Praktiska sätt att stödja autonomi

1. Betona det egna valet vid motstånd eller press

När klienten verkar trängd, arg, tyst eller misstänker att du vill bestämma, kan du lugnt säga det som är sant: du kan inte bestämma åt dem. Det kan sänka spänningen och minska dissonans.

Exempel på formuleringar:

• ”Det är ditt val. Du måste bestämma det själv. Det kan ingen göra åt dig.”
• ”Du har rätt, jag kan inte bestämma vad du gör. Det är upp till dig.”
• ”Det är okej att sitta tyst en stund om du vill.” (vid tystnad)
• ”Jag vet inte om det här känns vettigt för dig, men …” (när du vill ge information)

2. Be om lov innan information eller råd

Oombedda råd kan lätt upplevas som att du tar över. När du ber om lov får klienten kontroll över vad som ska komma, och det blir enklare att ta emot information.

Exempel på formuleringar:

• ”Jag har en tanke om det här. Får jag dela den?”
• ”Är det okej att jag berättar lite om hur vi brukar se på det här?”
• ”Vill du att jag berättar mer om hur ångest fungerar?”
• ”Kan jag fråga dig om något jag funderar på?”
• ”Skulle du vilja att jag berättar lite mer, till exempel om den ekonomiska biten med att bli ung förälder?”

3. Använd meny och agenda så klienten styr innehållet

I stället för att du bestämmer vad samtalet ska handla om kan du använda meny och agenda. Du presenterar alternativ och låter klienten välja vad som är viktigast att börja med. Det gör klienten till medskapare av samtalet.

Exempel på formuleringar:

• ”Vad skulle du vilja prata om i dag?”
• ”Vi har ett hälsosamtal i dag. Här är några saker vi kan titta på … Vill du lägga till något? Vad vill du börja med?”
• ”I vilken ordning ska vi ta upp det som står här?”

4. Ge villkorlig information och anpassa efter personen

När du ger information kan du presentera den som något klienten får pröva mot sin situation, inte som en regel som måste följas. Detta hör ihop med U-T-U (Utforska–Tillför–Utforska): först tar du reda på vad personen redan tänker eller vet, sedan ger du information, och till sist utforskar du vad personen gör av den.

Exempel på formuleringar:

• ”Jag vet inte om det här passar dig, men är det okej att jag berättar?”
• ”Det här kanske inte gäller för dig, samtidigt som …”
• ”Vad tänker du om det jag har berättat?” (efter att du gett information)
• ”Vad kan det här innebära för dig personligen?”

5. Hantera ”måsten” vid myndighetsutövning eller lagkrav

Ibland finns regler som måste följas, till exempel vid orosanmälan, smittspårning eller indragen sjukpenning. Även då kan du stödja autonomi genom att vara tydlig med din roll och samtidigt ge utrymme för klientens reaktion och delaktighet i nästa steg.

Exempel på formuleringar:

• ”Vårt gemensamma problem är att du enligt lagen är skyldig att testa dig, och jag har skyldighet att anmäla om du inte gör det, vilket jag vill undvika. Hur kan vi gå vidare?”
• ”Det här är något jag måste informera dig om.” (tydlig ram)

Vad kan du lägga märke till i samtalet

• När klienten känner valfrihet brukar tonen bli lugnare.
• När klienten känner press brukar du höra mer ”ja, men …”, argument emot eller tystnad.
• Autonomistöd kan vara extra viktigt just när du själv känner att du vill övertala.

Stödfrågor att använda efteråt

• När i samtalet kan klienten ha känt sig pressad, och hur märktes det?
• Var gav jag tydliga valmöjligheter, och var tog jag över?
• Bad jag om lov innan jag gav råd eller information?
• Gav jag tillbaka ”bollen” efter information, så klienten fick reagera?
• Hur kan jag tydligare visa ramarna när det finns ett ”måste”, utan att minska klientens värdighet och handlingsutrymme?