BÖRS samtalsfärdigheter

Förkortningen står för Bekräftelser, Öppna frågor, Reflektioner och Sammanfattningar.

B – Bekräftelser

Bekräftelser handlar om att lägga märke till personens styrkor, ansträngningar och positiva egenskaper. Det stärker självtillit, minskar försvar och bidrar till en bra arbetsallians.

En vanlig missuppfattning är att bekräftelse och beröm är samma sak. Beröm utgår från oss och kan uppfattas som bedömande: ”Jag tycker du är duktig.” En bekräftelse lyfter i stället det personen faktiskt gör: ”Du har verkligen kämpat hårt.”

Exempel: ”Det visar att du bryr dig om din familj att du tar tag i det här” eller ”Du har gjort stora framsteg, även om veckan har varit tuff.”

Ö – Öppna frågor

Öppna frågor kan inte besvaras med ett enkelt ja eller nej. De bjuder in patienten att berätta mer och utforska sina egna tankar. Det är ett sätt att aktivera personen och förstå hennes perspektiv, i stället för att styra samtalet med slutna frågor som ger korta svar.

Öppna frågor börjar ofta med ”Vad …”, ”Hur …”, ”På vilket sätt …” eller ”Berätta …”

Exempel: ”Hur ser du på din nuvarande situation?” eller ”Vad skulle vara vinsterna med en förändring för dig?”

R – Reflektioner

Reflektioner är en av de mest centrala färdigheterna i ett MI-samtal. Vi lyssnar på det personen säger och speglar tillbaka det som ett påstående, inte en fråga. En reflektion går ner i tonläge i slutet och visar att vi förstår utan att vi styr om samtalet.

Det finns två nivåer. Enkla reflektioner upprepar eller omformulerar det som sagts: ”Du känner dig trött.” Komplexa reflektioner sätter ord på det som verkar ligga bakom orden: ”Du är frustrerad över att ingen verkar förstå hur mycket du kämpar.”

När en person får höra sina egna tankar återspelade kan det fördjupa insikten och föra samtalet framåt.

S – Sammanfattningar

En sammanfattning är i grunden en längre reflektion. Vi samlar ihop det viktigaste som sagts och lämnar tillbaka det som en helhet.

Sammanfattningar är särskilt användbara i tre situationer. Den första är att samla ihop för att visa att vi förstått helheten: ”Låt mig se om jag har förstått dig rätt. Du har berättat att …” Den andra är att länka ihop saker som sagts vid olika tillfällen, till exempel vid ambivalens: ”Å ena sidan … men å andra sidan …” Den tredje är att skapa övergång när ni byter ämne eller går in i en ny fas, exempelvis från utforskande till planering.